torleosaga

Han kan höra av sig till dem, om han ska iväg här ifrån. Så jag slipper ha dem här ringandes på dörren till och från.. Jag öppnar ej för okända, det är mitt val. Acceptera det.

Det är jobbigt, när nån är på dörren stup i kvarten.


Jag blir paranoid, får ont i magen med mera.


Har redan råkat ut för vissa här i stan.. killar. som är ufon, elr hur man ska säga det.



eller ja ena var jag hemma hos för många år sen nu.. en tjejpolare som va ihop med han.. var hos dem.. ena stunden var han normal enligt mig.. sen i nästa höll han i ett baseboll trä och skulle spö nån han såg genom fönstret.

jag vart livrädd.. så pass.. att jag ej kunde röra mig ur fläcken.





den andra gången var en snubbe.. som sett mig på en sida.. han typ känner igen dig.. du är bla bla, kan komma hem till dig om du vill.. jag sa nej tack då.

han har tjej och barn

han tjatade.. sen kom han typ nån kväll och började banka på rutan.. bor ju på botten, ej kul.. sen börja han och banka på dörren, ringde på dörren, skrek genom brevinkastet.


jag vart paranoid efter det.. vågade knappt gå ut med min hund.. så fort jag såg han ute.. gick jag å gömde mig typ



folk frågar varför anmälde du inte... för att han känner de så kallade bad boys.. folk som sitter i fängelse med mera.


jag ville bara ej råka illa ut.




jag är inte så förtjust i människor. och speciellt inte dominanta såna.. som både de där två verkade vara.. de skrämde livet ur mig.


även tjejkompisens kille då.. var ju störd typ.. han hota mig, när hon var på väg att dumpa han med och så.





jag vill inte ha folk springandes på min dörr, ringandes, knakandes.



önskar att han kan säga till sina vänner och låta bli med det.. när han inte är här.. jag kan inte bli paranoid igen.. jag har en bebis som måste komma ut i luften.



de andra av hans vänner om ni läser det här.. så vet ni.. å ni kan säga åt hans andra vänner.. att snälla sluta



---